Chrome knuffar till mig i ryggen och jag tar de första stegen utanför Träningscentret. Vi måste ha gjort någonting rätt för så fort publiken får syn på oss skriker de som galningar. Det är lite krångligt att gå upp för trappan till scenen i den smala klänningen men jag försöker göra det hyfsat smidigt.

 

- Snubbla, mumlar Chrome när jag står på näst sista trappsteget.

 

Jag tänker invända men inser vad han menar. Precis innan jag kommer upp ”snubblar” jag till och Chrome är genast framme och fångar upp mig. Det känns som om det ser väldigt fejkat ut, men folk köper det och applåderar entusiastiskt. Vi går till våra platser och Chrome kysser mig på kinden innan han sätter sig. Efter det väntar vi på att alla andra Deltagare ska komma upp. Katana virvlar in i en vacker kimono med släp. Tank går lika stelt som alltid bakom henne. Sirene har en klarblå, glittrig klänning med böljande tyger som leder tankarna till havsvågor och Neptune har en matchande kostym. Jag har inte lagt märke till tjejen från Distrikt 8, Satine, tidigare men nu är det svårt att slita blicken ifrån henne. Hon har vackra kurvor och det har de utnyttjat. En kolsvart, åtsittande klänning med farligt hög slits har matchats med skyhöga pumps i samma mörkröda nyans som de svallande lockarna. Läpparna är blodröda och ögonlocken ser förföriskt tunga ut med långa, svarta ögonfransar. Om hon spelar sina kort rätt kommer hon ha många fler sponsorer innan kvällen är slut.

 

Först när alla har satt sig kommer Caesar Flickerman skuttande. Han har som alltid det där bleka sminket och de midnattsblå kläderna med lampor. Det här året har han dock färgat håret knallrött. Ögonskuggan och läpparna är också röda. Det ser nästan ut som om han blöder.

Caesar välkomnar oss och sen drar intervjuerna igång. Eftersom man går efter Distrikten, och ”damerna först” är det jag som först reser mig från min stol och ställer mig mitt på scenen med Caesar. Jag försöker ha bra hållning, samtidigt som jag inte får se för överlägsen ut. När jag tittar ut över publikhavet och ser jag Ariels varma leende bland alla ansikten. Det känns lite betryggande och jag ler för mig själv, något som kamerorna uppmärksammar.

 

- Amethyst Jewel, du kommer minst sagt ifrån en speciell familj, säger Caesar och blinkar åt mig.

- Ja, jag har väldigt många syskon, svarar jag med ett leende. Jag vet vad han syftar på egentligen men vill dra ut på tiden. Caesar skrattar till.

- Du är alltså van vid konkurrens?

- Det kan man lugnt säga.

- Men nu ville vi ju faktiskt veta… hur är det att ha Pearl som mormor? För alla här vet att denna strålande skönhet från Distrikt 1 är barnbarn till Pearl, eller hur?

 

Han riktar sig mot publiken som svarar ”JAAA!!” och applåderar. Jag niger åt deras håll.

 

- Jag förstod väl att det skulle komma upp, men jag har inget bra svar faktiskt. Men det känns bra att veta att jag har en speciell glöd i blodet.

- Och inte bara i blodet. Hela du ser strålande ut, bokstavligt talat, haha. Visst gör hon?

 

Publiken skriker igen och jag skrattar och slänger lite med håret som Jade har uppmanat mig att göra.

 

- Det är ingenting jämfört med dig, Caesar.

 

Vi håller på och ger varandra komplimanger fram och tillbaka, den ena löjligare än den andra, ett litet tag innan Caesar avgör att det är dags att gå vidare.

 

- Så säg mig Amethyst, hur kommer det sig att en så begåvad och vacker flicka som du endast fick en tvåa  på din solouppvisning?

- Jag gjorde en chansning och den var fel, säger jag med en ryckning på axlarna, som om tvåan inte spelar någon som helst roll.

- Jasså, vad var det för chansning?

- Jag tyckte att det kändes så stelt och tråkigt med en vanlig uppvisning. Det blir liksom det gamla vanliga från Distrikt 1. Man kastar det som finns i närheten och ser så seriös ut man bara kan.

 

Till min lättnad skrattar publiken med mig när jag imiterar något som nästan liknar en grottmänniska som kastar sten. Men trots det primitiva kroppsspråket vet jag att de känner igen liknande rörelser från tidigare Hungerspel. Caesar skrattar också och applåderar.

 

- Men nu vill vi ju veta vad du gjorde! Kom igen, så sekretessbelagt kan det inte vara?

- Njaej, okej… Jag dansade, erkänner jag. Caesar tittar förbryllat på mig.

- Och du var så dålig på att dansa?

- Uppenbarligen, skrattar jag.

- Hm, rätta mig om jag har fel men jag tror att du visade en annan talang där inne också.

- Det är möjligt, svarar jag undvikande.

- Vill du säga det eller ska jag gå på ryktena jag har hört?

- Du får gärna berätta.

 

Caesar plutar med underläppen.

 

- Du var då envis, suckar han teatraliskt och jag skrattar igen.

- Jag är intresserad av vad folk säger om mig.

- Ahaa, jag förstår. Men av det jag har hört har du visat på närapå magiska krafter.

 

Jag ler mystiskt och väntar ett tag innan jag svarar.

 

- Så skulle man kunna uttrycka det.

- Hur skulle du uttrycka det?

- Jag ser det mer som ett sjätte sinne…

- Hur då?

- Tja, jag kan se saker andra inte ser…

- Som… spöken? Säger han nästan som en viskning och lutar sig mot mig. Kameran zoomar in på våra ansikten och folk lyssnar uppmärksamt.

- Nästan. Men jag ser inte det som har hänt, utan snarare tvärtom… viskar jag tillbaka.

- Så du ser framtiden?

 

Precis då ringer klockan som meddelar att mina tre minuter har gått. Perfekt timing. Caesar tittar förebrående mot spelledarna som bara ler.

 

- En minut till? Jag ville ju veta mer, klagar han.

- Tyvärr Caesar! ropar Plutarch med ett skratt. Caesar skakar besviket på huvudet.

- Pft, de är såna regelnissar de där… Men då får vi tacka dig, Amethyst. Lycka till, jag tror definitivt att det finns vinnarmaterial i dig! Och om jag var de andra skulle jag se till att försöka få veta mer om dina ”superkrafter”…

 

Han blinkar mot de andra deltagarna som artigt nickar instämmande. Jag gör någon kort dansuppvisning på väg tillbaka till min plats igen. När jag har kommit ungefär halvvägs gör jag en piruett och knäpper med fingrarna, som Ariel instruerade mig. Folk drar efter andan när jag sveps in i ett guldglittrande moln. När glittret har lagt sig ser man hur min klänning har bytt form. Draperingarna har släppt så istället för den smala sjöjungfruklänningen har jag nu en klänning med en böljande kjol. Tyget är transparent, men i flera lager så att man inte ser för mycket igenom. Caesar gör en förundrad min och pekar på mig när jag går den sista biten med de där speciella stegen som Jade lärde mig. Mycket höftrörelser som får tyget att röra på sig, men inte så ”hackigt”, utan med mjuka övergångar.

 

- Sann magi och en äkta skönhet! Amethyst Jewel allihop!

 

Jag bugar för applåderna innan jag sätter mig ner igen. Det tar emot men jag placerar en lätt kyss på Chromes kind när jag sätter mig. Publikens reaktion är precis som alltid och jag känner att jag för första gången har lyckats med någonting.

 

*

 

De andra intervjuerna flyter på. Om det hakar upp sig hjälper Caesar gärna till och jag kommer på mig själv med att faktiskt sitta och skratta åt skämt som de andra drar. Chromes image är självklart att vara snygg och kaxig. Caesar avslöjar att Chrome ligger bäst till hos sponsorerna om man tittar statistik just nu och Chrome ser ännu mer självsäker ut.

 

Katana är undvikande och inte speciellt artig. Mer… respektfull. Hon slingrar sig ur frågor och antyder hela tiden att hon kan ta hand om sig själv. ”Som jag har sagt en gång förut; katter är inte flockdjur” avslutar hon med ett slugt leende.  Tank skryter om att han kan slå ut hälften av oss med förbundna ögon men tillägger att han har lätt för att jobba med andra. Jag känner en liten klump i magen när Sirene avslöjar att hon har en två månader gammal dotter hemma i Distriktet. Jag förstår plötsligt varför man alltid känner sig trygg när hon är i närheten. Hon utstrålar någon form av moderlig ömhet. Både hon och Neptune uppträder enade men till skillnad från jag och Chrome, som anspelar på en romantisk relation, är de mer som bror och syster.

 

När turen kommer till Satine drar många efter andan. Flera busvisslar när hon svassar fram till Caesar. Hon ställer sig i en utmanande pose med handen självsäkert placerad mot höften. Det kommer inte som en överraskning att de lyckas komma in på hennes kärleksliv och hon verkar inte ha något emot det.

 

- Har du hittat ett mål här då? frågar Caesar skämtsamt.

- Faktiskt… hennes röst är tilldragande och beslöjad.

- Åhåå, vill du dela med dig?

 

Satine fladdrar med sina långa ögonfransar och tittar ut över publiken. Sen lutar hon sig lite framåt så att man verkligen kan se ner i hennes djupa urringning och säger;

 

- Chrome Avarice…

 

Det blir knäpptyst. Kamerorna går genast åt mitt och Chromes håll. Det är svårt att avgöra vem av oss som ser mest förvånad ut. Caesar formar munnen till ett o och håller sen upp ena handen över den.

 

- Ojojoj, se upp Amethyst, du har en rival…

- Ärligt talat Caesar, så tror jag inte att det kommer bli något större problem.

- Jasså inte?

 

Satines mörkröda hår svallar runt henne som en eldig man när hon skakar på huvudet åt honom.

 

- Låt oss säga såhär… jag får alltid det jag vill ha.

 

Klockan ringer och kamerorna riktas mot Satine som skickar en sista förförisk slängkyss ut mot publiken. Reaktionerna är blandade, de älskar och hatar henne på samma gång. Och jag personligen? Jag vet inte var denna plötsliga avundsjuka kommer ifrån, men jag ser henne helst borta så snart som möjligt.