Tankarna är ett enda virrvarr i mitt huvud medan jag faller igenom luften. På den korta stunden hinner jag tänka att det var samma sak att kyssa Chrome som att kyssa Peridot, och det får mig att undra hur det hade varit om jag och Neptune hade fått mer tid tillsammans.

Den här kyssen var inte för att jag hade några känslor för Chrome. Tvärtom, den var snarare ett taktiskt knep från min sida. Jag har gjort honom svagare för mig, samtidigt som jag har förvirrat Sirene. Det har definitivt lett till att hon kommer vända sig emot mig, men om jag känner henne rätt kommer avundsjukan driva henne till att hata Chrome lika mycket. Med lite tur håller den även tittarna nöjda ett tag till. De har väntat på en riktig kärleksförklaring mellan mig och Chrome sen vi anlände till Huvudstaden. För mig var den dessutom symbolisk. Dödskyssen.  Ett sista minne innan vi skiljdes åt. För jag har en känsla av att det var sista gången jag ser min kusin, åtminstone i livet.

Ytan är hård, men jag har ändå tur eftersom jag landar där vattnet är djupt nog. Det tar en stund för mig att kunna lokalisera vad som är upp och ner men till slut hittar jag vart solljuset kommer ifrån och kämpar mig uppåt. Trots att jag inte är speciellt nära vattenfallet känner jag ändå hur vattenmassorna försöker driva runt mig och trycka ner mig mot bottnen. Det är en lättnad när jag äntligen bryter vattenytan och kan andas igen. Jag hostar och kippar efter andan, men tvingar mig själv att fortsätta simma. Mitt plötsliga dyk har vunnit tid åt mig, men jag måste bort ifrån vattnet så fort som möjligt så att de inte hinner ikapp mig. Jag tittar bakåt för att se om de andra har hoppat och hinner precis se hur Sirene gör ett graciöst svanhopp. Hon verkar nästan sväva i luften och gör några volter innan hon försvinner ner under vattenytan. Först ser jag inte vart hon tar vägen, men när hon dyker upp igen har hon hunnit simma åtskilliga meter. Jag känner en klump av oro i magen, hon kommer från ett vattendistrikt och är en utmärkt simmare. Som tur är verkar hon inte simma åt samma håll som jag.

Chrome och Tank dyker nästan samtidigt och är under ytan en bra stund innan de dyker upp igen. Tank är farligt nära vattenfallet och trots att jag vet att jag borde simma undan från dem, och rädda mig själv, kan jag inte låta bli att ropa något varnande åt honom. Det lilla samvete jag ändå verkar ha kvar gör att jag inte bara kan se dem drunkna framför mina ögon. Tank kämpar för att komma undan strömmarna, men jag ser nervöst hur han dras närmare fallet. Chrome ser att jag har stannat upp och vrålar åt mig att strunta i Tank och ge mig av men jag verkar ha glömt hur man tar sig framåt. Som i en mardröm ser jag hur Tank sugs ner under vattnet och försvinner i skummet. Han dyker upp flera gånger, men varje gång trycks han ner igen. Att det har börjat falla ner stenar i vattnet på grund av vulkanutbrottet hjälper inte precis till. Ett tag tror jag att han faktiskt har tvingats ge efter för naturens krafter, men så ser jag hur han har tagit sig ur det värsta och befinner sig några meter till höger om vattenfallet. Jag känner en viss lättnad och kommer plötsligt på hur man gör för att simma fort igen. Det är som om en stor tyngd lyfts från min kropp och jag tar mig hyfsat snabbt fram genom vattnet.

Lättnaden är kortvarig, jag har hunnit ett tiotal meter innan jag hör panikslagna rop och jag vänder automatiskt på huvudet för att se vad som pågår. Vattnet runt Tank verkar nästan koka, och det tar en stund för mig att förstå varför vattnet bubblar så mycket. Sen ser jag till min förfäran ett gap, fyllt av sylvassa tänder. Det missar Tank med en hårsmån och han slår till sin angripare på sidan av huvudet. En smal stjärtfena snärtar till och slår upp vattnet runt honom. Det är svårt att avgöra från avstånd, men jag räknar till tre varelser som verkar cirkulera runt honom. Han fortsätter att kämpa för att slå sig lös, men han börjar bli utmattad och djuren har övertaget i vattnet. Så tittar han upp och möter min blick och jag förstår att det är över.  Ett av djuren har fått tag hans arm medan de två andra attackerar hans bål. Jag försöker stänga ute ljudet av hans skrik och börjar enträget simma igen för att tänka på någonting annat. Så tystnar skriken och en dov smäll ekar över vattnet.

Problemet med att Tank är besegrad är att djuren nu vänder sin uppmärksamhet mot oss andra. Jag är längst bort, så till en början verkar de ha siktet inställt på andra deltagare. Satine, som har lyckats hoppa efter oss, skriker gällt medan djuren utan större problem sliter i henne. Hon är försvagad av sitt sår i midjan och har inte ens en chans att försvara sig. När hon inte längre syns till ser jag nervöst hur de jagar efter Veil och Sirene. Jag har fortsatt simma och ser inte hur det går för dem, men Sirenes gälla röst skär igenom luften och jag antar att de har hunnit ikapp henne. Chrome tar sig till stranden först och slinker snabbt in i regnskogen, och ytterligare ljud från grenar som knäcks informerar mig om att även Veil hunnit fram.

Jag har bara några meter kvar när jag hör det omisskännliga ljudet av något som plaskar bakom mig. Utan att titta efter vet jag att jag har minst ett av djuren efter mig. Jag försöker hålla blicken fäst på stranden och pressar mig själv att simma lite fortare.

   Femton meter kvar. Sirenes skrik ringer i mina öron.

   Tio meter kvar. Djuret som är efter mig nafsar efter min fot, men missar precis. Jag känner hur min häl slår i dess nos och det ger ifrån sig ett ilsket rytande.

   Fem meter kvar. Chromes röst hörs ifrån djungeln. Han ropar någonting, men jag ser inte vart han är.

Äntligen når jag till strandkanten, men jag måste fortfarande ta mig upp innan jag kan ha en chans att känna mig säker. Jag har inte sett att något av djuren har haft armar, men det betyder nödvändigtvis inte att de inte kan röra sig på land. Dessutom rörde de sig så fort att jag inte har hunnit få någon vidare koll på dess anatomi. En hand sträcks ut mot mig och jag tar tacksamt emot hjälpen.

- Chrome, jag trodde vi sa att… börjar jag men tystnar snabbt.

Någonting känns inte rätt. Handen är alldeles för liten och len för att vara Chromes. Jag tittar upp och stelnar till av rädsla när jag ser vem den tillhör. Katana.